Historia: 'When i met Michael'

 

"Det var väldigt trevlig att möta dig också," sa Michael Jackson till mig i hans väldigt mjuka, höga röst, när jag hade den otroliga chansen att möta honom, oväntat i Orlando, Florida under 2002 när vi av en slump åt på samma resturang.

 

Jag tävlade som Miss America Jr. tonårstävling och den sista kvällen åt jag och min familj på en väldigt populär Japansk resturang, the Beninhana (som Michael berättade som en av sina favoriter).

 

Min familj gick ifrån våra stolar när vi hörde en del uppståndelse från bordet brevid. När vår kock berättade för oss om att Michael Jackson åt i rummet brevid, kunde vi inte förstå det. Vi lämnade våra stolar och vår mat för att se om det var sant. Det var det.

 

Michael var så nådig och generös, till och med blyg ibland. Ägarna stängde resturangen från ytterliga kunder och Michael tog bilder och pratade med personer för över två timmar. Alla stog i kö för att få möta honom. Han väldigt tålmodig och söt trots de stora antalet människor och kaoset. Jag kommer speciellt ihåg människorna utanför resturangen's låsta glasdörrar som slog och skrek för att få komma in och se honom.

 

Jag såg skönhetsdrottningar som blev helt galna över att se honom på bara några sekunder. Alla runt omkring honom pratade högt och skrek, inte bara för att fånga hans uppmärksamhet, utan för att det var imponerade. Jag kände den stora spänningen som brukar komma vid Jul och födelsedagar. Energi och spänning från Michael! När han gick ut till den väntande bilen, skrek hundratals fans.  När hans bil körde därifrån, såg jag två kvinnor som svimmade.

 

Hans barn, som bar spindelmannen maskar, var med honom samt ett 10 andra personer. Michael pratade med alla och det tog honom timmar att sakta gå ut från resturangen och in i bilen utanför. Han signerade autografer och gav kramar. Han var avslappnad och verkade genuint glad.

 

Jag var faktiskt inte något stort Jackson fan, förutom att jag kände igen honom och uppskattade hans musik, tills jag mötte honom (mitt första år på gymnasiet) och sedan har jag försvarat honom de kommande åren. När jag mötte honom var han ite alls som det perspektivet Tv ger dig. Omgivningen han sattes i var overklig. Det satte verkligen perspektiv av det goda och det dåliga av hans otroliga stjärnstatus. Och han levererade lugn och barnslighet.

-Tabitha Messick - du hittar inlägget här